Tänk dig att du plötsligt behöver personlig assistans. Om du inte längre skulle kunna gå, eller kanske använda armarna som du är van. Du kan kanske inte med tal förmedla det du vill ha sagt. Plötsligt är du beroende av en eller flera assistenter i ditt hem, i din vardag, i din familj.
Vilken typ av personlig assistent skulle du söka?
Vad skulle vara viktigt för att du skulle känna dig delaktig och uppleva att du har självbestämmande i ditt liv?
Skulle du föredra att ha en personlig assistent som förstod och kunde tolka din intention, hur du vill att något ska göras i precis den stunden?
Skulle du tycka att det var viktigt att dina assistenter kände till LSS och respekterade tystnadsplikten?
Fortbildning och stöd
Handledning är tillfällen att regelbundet få chansen att reflektera och diskutera arbetet under ledning av en erfaren handledare. Som personlig assistent träffar man sina arbetskamrater mestadels korta stunder vid skiftbyten och därför spelar handledningen en viktig roll.
Assistansföretag och kommuner kan ge fortbildning i specifika handhavanden kring ett funktionshinder: första hjälpen, lyftteknik, tystnadsplikt och liknande. Vissa ger också introduktionsutbildningar för nyanställda.
Om brukaren anser det nödvändigt kan man ha regelbundna personalmöten för att diskutera arbetet. Det förekommer även individuellt utformade arbetsbeskrivningar eller kvalitetssäkringar runt varje brukare, där man detaljerat och specificerat beskriver varje moment i arbetet.
Innan man börjar sitt arbete kan det vara viktigt att bli introducerad i arbetet hos den specifika brukaren. Det ger tillfälle att observera och prova på de moment som ingår i arbetet, för att både brukaren och den personliga assistenten ska känna sig trygga när arbetet påbörjas. Behovet av en introduktion och hur den kan se ut, eller hur lång en sådan ska vara, är individuellt.
En person har möjlighet att känna sig helt delaktig utan att aktivt ha styrt situationen, om han eller hon fått bestämma det han eller hon är i stånd till. På samma sätt kan en person som är i stånd att bestämma allt själv, känna sig helt utan beslutsrätt, om en liten detalj bestämts över hans eller hennes huvud.
För den som ska assistera en annan människa, krävs det en medvetenhet om vad ett självständigt liv innebär. Det är här vi hittar professionaliteten, nyckeln till yrkesutövandet!
För vems skull?
Det kan vara på sin plats att fundera över för vems skull man utför assistansen. Det är en viktig fråga att återkomma till kontinuerligt, för att hålla rätt fokus i vardagen. Man behöver ha i ständig åtanke för vems skull olika rutiner, aktiviteter och annat utförs. Det ska aldrig vara så att den personliga assistenten lägger upp en planering för brukaren, utifrån sina egna behov! Vad händer så fall med brukarens självbestämmande?
Brukarens liv, brukarens tid och brukarens självbestämmande får aldrig komma i kläm — oavsett vem brukaren är. Aktiviteter, sysselsättning och rutiner ska alltid vara brukarens.
Det är nödvändigt som personlig assistent att kunna sätta sig och sitt åt sidan, för att låta någon annan stä i centrum. Med detta i åtanke kommer svaret på frågan "för vems skull?", alltid att bli för brukarens skull!
Åsikter
Vi människor är tyckande individer som har åsikter om det mesta. Vi engagerar oss ofta i och irriterar oss på små och stora saker. Det är ganska svårt för oss att låta bli och dessutom har vi lätt att tro att just vår sanning eller vårt eget sätt är det bästa och enda rätta. I andra sammanhang har vi en naturlig respekt för personlig integritet gentemot vänner, arbetskollegor osv. Det skulle sällan falla oss in att kritisera eller tillrättavisa våra vänners sätt att sköta sina liv. I arbetet som personlig assistent ska man heller aldrig ta på sig ett tillrättavisande förhållningssätt gentemot brukaren.
Aktiv eller inaktiv?
På arbetet ska man vara aktiv och arbeta, i de flesta andra arbeten i alla fall. I arbetet som personlig assistent finns det en hel del tillfällen när man väntar, står tillbaka, drar sig undan för en stund eller bara sitter bredvid, till synes helt sysslolös. Tillfällen när man inte ska synas, höras eller märkas.
Det här är stunder då det inte alltid är så tydligt att en personlig assistent arbetar. Att det för utomstående kan se ut som om assistenten är helt sysslolös. Den här synbara sysslolösheten kan vara svår att hantera som personlig assistent, i synnerhet om man känner blickar från andra eller om känslan av att man borde göra något är stark. Det kan också vara rent tråkigt.
Vid sådana tillfällen är det viktigt att vara professionell nog att se situationen som den är. En stund av att finnas till hands. I det här yrket arbetar man trots att man inte är aktiv! Det är av stor betydelse att se vikten av detta. Att se sig själv som arbetande även i mindre aktiva situationer och att släppa tvånget på att hela tiden göra nytta.
Att assistera vid behov är att göra praktisk nytta. Däremellan finns du till hands. Man kan se det som att du helt enkelt inte är där just då. Ja, kroppsligen är du där, men för tillfället ingår det i dina arbetsuppgifter att du står tillbaka en stund.
Om en brukare ska köra sin permobil från A till B, så går du som personlig assistent bredvid, men du deltar inte aktivt i själva framförandet av permobilen. Du finns där kroppsligen, men inte aktivt i utförandet av själva handlingen. Eller om en brukare vilar, då väntar den personliga assistenten på nästa tillfälle att assistera.
En personlig assistent ska i princip ha två lägen. Ett aktivt läge och ett inväntande, inaktivt läge. Man är fysiskt närvarande i båda, men bara aktivt närvarande i aktiva läget.
Det är som att brukaren kan koppla på eller av sin personliga assistent efter eget behov. När brukaren behöver din assistans kopplas du på och blir verksam. När du inte behövs är du i inaktivt läge. Att vara i inaktivt läge innebär inte alls att man är likgiltig eller ointresserad. Eller att den personliga assistenten själv skulle välja dessa tillfällen av egen bekvämlighet. Det här är tillfällen som dels väljs av brukaren, dels av den personliga assistenten, av respekt för brukaren och dennes rätt till ett eget liv. Att vara i ett inaktivt läge är den personliga assistenten fortfarande fullständigt medveten med alla sina sinnen, även om det inte syns utåt. Redo att rycka in, om och när det behövs.
Andra inaktiva lägen kan vara då brukaren arbetar, studerar, tittar på TV, sover, träffar familj eller vänner eller utför en aktivitet med en annan person än den personliga assistenten.
Eller när brukaren vill vara för sig själv en stund.
I vissa situationer och beroende på vem brukaren är, kan det även vara överenskommet att den personliga assistenten styr helt eller delvis. Arbetar man hos en brukare som inte kan föra sin egen talan, är den personliga assistenten oftare i aktivt läge. Man tar självklart ändå stor hänsyn till brukarens självbestämmande och rätten till eget liv och har därmed alltid brukarens bästa i fokus.
Förmågan att vänta in, stå tillbaka eller kliva fram
Som personlig assistent gör du hela tiden, i alla situationer, en bedömning av om du ska kliva fram eller stå tillbaka. Egentligen är just det här en stor del av vad arbetet går ut på.
Det handlar om uppmärksamhet och att se människan bakom brukaren.
Ta steget mot ett assistansbolag som agerar på dina villkor
Jag får ofta frågor om rättigheter och skyldigheter. Eller mer specifikt: vad man som brukare har för rättigheter gentemot assistansbolaget och vad de har för skyldigheter enligt lagen att kommunicera till sina kunder- eller alternativt kan hålla inne med. Jag vet, såhär rent generellt låter det kryptiskt. Men vi kan ta ett konkret exempel. För inte sådär länge sen fick jag ett mejl där en upprörd brukare undrade följande:
"På försäkringskassans räkning måste vi två gånger om året redovisa kostnader enligt punkt 3, men vårt assistansbolag vill inte fylli i dessa belopp, utan kräver att jag ska signera först och sen fyller de i beloppet - som jag alltså aldrig får ta del av. Min fråga är därför om jag kan göra något åt detta - och varför får jag inte se beloppen? Har jag vidare någon möjlighet att få Försäkringskassan att godta att assistansbolaget själva skriver under?"
Kärnan i frågan här är ju om assistanbolaget har rätt att dölja kostnader för brukaren eller inte? Rent juridiskt har jag svårt att ge stöd åt vare sig det ena eller andra hållet, men det viktiga här är - vill jag hävda - kundens makt att alltid kunna rösta med fötterna och på så vis utöva påtryckningar på assistansbolaget. I sin allra mest grundläggande form betyder detta ungefär: "gör som jag säger - eller så byter jag assistanbolag". Givetvis handlar det om att ge och ta. Att ställa orimliga krav och vara en odräglig kund gynnar ingen, allra minst kunden. Men i detta fall skulle jag verkligen sätta hårt mot hårt och säga att antingen så redovisar ni dessa kostnader helt öppet - eller så säger vi upp avtalet, tar assistansersättningen och går till ett annat assistansbolag.
Just den här frågan om öppen dialog och transperant redovisning kostnader är något som man som kund bör ha i åtanke när man väljer assistanbolag. Känns det som en viktig fråga bör man göra det tydligt redan innan några avtal sluts - det vill säga att villkoret för att man blir kund är att man får en insyn i alla kostnadsslag; eller åtminstone att assistansbolaget kan plocka fram ett fullgott underlag när man begär det. Då slipper man förhoppningsvis liknande situationer och kan istället ägna sig åt sitt liv och sin vardag.
För dig som sitter i en liknande sits, och därför vill byta assistansbolag, vänd dig till en assistansförmedlare och sätt "öppen kostnadsredovisning" som ett krav i din förfrågan. Var också noga med att beskriva hur du definierar detta krav - och ge några konkreta exempel på vad du inte accepterar. Genom att vända dig till en assistansförmedling kan du också vara säker på att förmedlingen bara plockar fram förslag på assistansanordnare som har denna öppenhet som policy. Samtidigt får du också hjälp att boka möte med eventuella nya kontakter, få koll på det juridiska och formella vid bytet, få hjälp med alla papper till Försäkringskassan etc.